Sabine Söndergaard

Att få träffa denna vackra positiva kvinna idag gav mig så mycket att jag bara måste få skriva om henne här. Hon är kanske bara en kvinna som överlevt en tuff leukemi. -Men det är klart, vad var receptet? På sjukhuset där alla tappar orken och modet att tro på sig själva, höll hon fast i sin tro på sig själv. Sin förmåga att lita på livet. Vi pratar om hennes spelplan och medaktörer som varit så viktiga i kampen om överlevnad. Vilka böcker hon läst som gett henne hopp och styrning. Hur hon fått familjen att också tro på hennes förmåga att fixa sig själv. Hur tacksam hon är idag för att hon gjort resan. För som hon säger -Nu kommer jag leva ett långt liv med kvalité. / Lisa. Sabine Söndergaards väg tillbaka Publicerad 21 april 2013 i GP    ”Allt började på Lisebergs premiär­dag den 28 april förra året. På morgonen messade jag med Lisebergs vd och förklarade att jag inte kunde komma eftersom jag hade ont i halsen. Under eftermiddagen satt jag och ritade med min dotter och fick svårt att andas. Jag minns att jag tittade på klockan och tänkte att om det inte gått över på en kvart så får jag göra något. Men efter fem minuter ringde jag 112.” När vi träffas nästa dag berättar Sabine att hon först kom till Östra sjukhuset, men redan dagen därpå flyttades till hematologen på Sahlgrenska. Prover togs och efter ytter­ligare en dag fick hon sin diagnos: akut mye­loisk leukemi, AML, en sjukdom som drabbar drygt 300 vuxna i Sverige varje år. ”När jag fick svaret av läkaren att det finns de som blir botade kände jag att det här ska gå bra. Jag har nog aldrig under hela resan tänkt något annat heller.”  De första dygnen på sjukhuset beskriver hon som kaotiska. Provtagningar, läkarsamtal, väntan på besked om nästa steg. Eftersom AML har ett snabbt förlopp måste cellgift sättas in så fort som möjligt.   ”Redan inledningsvis gjorde läkarna klart att om ett syskon passade för­ordade de en stamcellstrans­plantation.”  Sabine har tre syskon: storebror Patrik Börjesson och de yngre systrarna Hillevi Börjesson och Cecilia Nicoletti. Det är 25 procents chans att ett syskon passar som donator. Provtagningar visade att Patrik var den ende av dem som kunde ge sin syster benmärg. Sabine berättar att han var på jobbet när samtalet kom från sjukhuset. I ett kopieringsrum fick Patrik det för Sabine livsviktiga beskedet: du stämmer! ”Jag ville hålla allt privat och förutom min familj var det bara två nära vänner som var med under resan.”  Sabines och Joakims två barn var hela tiden delaktiga i sjukdomsförloppet. De sov över på sjukhuset. När Sabine rakade håret var de med så att de inte skulle komma en dag och upptäcka att mamma inte hade något hår. ”Inför transplantationen skrev jag ett långt brev till min man Jocke och ett vardera till mina barn Adam och Alice som jag gav till min syster att förvara. Om ifall att liksom.”  Den 1 juli fick Sabine en mycket stark medicinering för att förberedas inför transplantationen tio dagar senare. Hennes kropp bröts ner. Hon tappade i vikt. Kräktes. Hade ont och svårt att svälja. Fick dropp för att få näring och morfin mot smärtan. Hamnade i det skarpaste läget och frontade livet och döden, som hon själv beskriver det. – I efterhand har jag inte gått tillbaka och analyserat hur sjuk jag egentligen var. Men man kan säga att jag har varit frisk i 38 år och så var jag väldigt sjuk i tre månader, sammanfattar hon. En tid i isolering följde. Hon läste mycket böcker och jobbade hårt med att fokusera på en positiv framtid. En slags mental styrketräning där hon vägrade att se sig själv som ett offer. – Jag tänkte att här är jag och jag är fort­faran­de densamma. Jag är med i den här filmen nu. Det låter konstigt, men jag kände inte att det var jag som låg där och var så sjuk. ”Det känns som att vi alla levde ett helt liv under de knappa tre månaderna på sjukhus.” Den 27 juli skrevs Sabine ut från sjukhuset och kom hem till Lerum igen. Allt har gått väldigt bra hittills och det är jag väldigt ödmjuk inför. Jag vet att det är väldigt individuellt. Till exempel låg jag i isolering i tio dagar, snittet är 35. GP text: Caroline Carlsson Sabine tipsar om böcker. The Secret av Ronda Byrne Överlista din cancer av Tanya Harter Pierce Livsstil och Cancer av Dr Johannes F Coy Ur boken Livstil och Cancer. Åtta strategier mot cancer Cancerforskningen börjar mer och mer förstå att det är individuella livsstilsfaktorer som är avgörande för hur cancerceller uppstår och växer. Det innebär samtidigt en möjlighet för var och en. Cancer måste inte vara en sjukdom som du är hjälplöst utlämnad till. Tvärtom, genom att välja din livsstil kan du både bekämpa och förhindra cancer. Den moderna människan har, evolutionärt sett, en identisk anatomi jämfört med stenålderns jägare och samlare. Det är livsstilen som är annorlunda: stillasittande arbete, tv-tittande och intag av en alltför kolhydratrik kost. Civilisationssjukdomar som diabetes, högt blodtryck, hjärtinfarkt och cancer hänger samman med vårt moderna sätt att leva. Ett tysk forskarteam, med erfarenheter från olika vetenskapliga områden, har sammanfattat de senaste rönen i åtta regler: 1. Undvik det farliga sockret 2. Använd bara de goda fetterna och oljorna 3. Tillför mycket protein 4. Ät rikligt med frukt och grönsaker 5. Vistas i dagsljus 6. Rör dig så ofta du kan 7. Vårda den psykiska balansen i livet 8. Njut av sömnen Dr Johannes F. Coy. Biolog och cancerforskare vid det tyska cancerforskningscentret i Heidelberg. Dr Freerk T. Baumann. Forskar på sambanden mellan motion och cancer vid Idrottshögskolan i Köln. Professor, Dr Jörg Spitz. Specialist inom ortomolyklär medicin (vitaminer och hormoner). Författare till Supervitamin D (Optimal Förlag 2012). Anna Cavelius. Vetenskapsjournalist.

Översatt av: Elsie Formgren, Sten Sundström